Västkustseglare på Vänern sommaren 2020

Vi (Anna och Peter), västkustbor, har under fem veckor sommaren 2020 utforskat Vänern och samlar här våra reflektioner. Vår segelbåt är en Jeanneau 49 som sticker ca 2.20 och det är ofta utifrån det vi gör våra reflektioner. Som ni ser nedan seglade vi lite kors och tvärs under ca 5 veckor. Om ni klarar att följa numreringen så ser ni vår rutt.

Några initiala funderingar

Är Vänern stor eller liten?

En reflektion från oss är att Vänern är både stor och liten. Stor som insjö (3:e största insjön i Europa) men också ganska liten med ca 80M från Vänersborg i sydväst till Karlstad i norr. Vissa sträckor är lite längre när man förflyttar sig mellan olika skärgårdar. Vi låg i Lurö skärgård som man hittar ungefär i mitten av Vänern och bestämde oss för att segla upp till Karlstad, för att bara någon dag senare återvända till en ö utanför Mariestad. Ytterligare några dagar senare seglade vi tillbaka till Karlstad från Kållandsö dvs ca 45 M för att träffa en kompis. Det känns som att man kan cirkulera runt enkelt i Vänern om bara vinden är med.

Sjö: Vi kastade loss från Vänersborg ett dygn senare än planerat. Anledningen var att vi hade nordlig motvind på 10-12ms och blivit varnade för att Vänern är stygg med kort krabb sjö. Senare fick vi höra att det främst gäller Dalbosjön, dvs den västra delen av Vänern. Om det stämmer eller inte vet vi inte, men det verkar som att vågor byggs upp fort.

Vind: Vi upplever att den är lynnig och mer svårprognostiserad än på västkusten. Vi har varit ute för många vindskiften och ändringar som vi inte var beredda på och som inte meddelats från SMHI.

Vattenstånd: Det är viktigt att känna till aktuellt vattenstånd. Det ändrar sig nog inte mycket under sommaren men man bör bevaka det. Under vår semester låg det på ca 0,5m över normalt vattenstånd. Det gav att vi kunde komma till på fler platser än vi först trott med vår båt. Ett råd är att följa informationen via Sjöfartsverkets app ViVa. Det är också bra att veta att djupmåttsangivelser är angivna med 40cm över normalvattenståndet i Maringuiden 9.

Sjökort: Vi använder Navionics elektroniska kort som har fungerat bra, även om vi på vissa ställen anser att prickar inte stämmer med verkligheten. I Navionics kort finns hydrograficaspecialer integrerade för vissa områden t ex norra delen av Kållandsö. Generellt finns bara tremeterskurvan utritad vilket kan vara en begränsning. Därför är Maringuiden 9 där även 2m-kurvan är inritad för naturhamnar ett viktigt komplement (obs med 40cm över vattenståndet).

Skärgård: Vänern sägs ha över 20.000 öar, kobbar och skär. I dessa siffror är säkert både stort och smått medräknat. Oavsett vilket så finns det många fina ställen. Man kan dela in dessa i olika skärgårdar; Ekens, Lurö, Djurö, Millesviks, Tösse, Bromma och Värmlandsskärgården.

Naturhamnar: I de olika skärgårdarna finns det många fina naturhamnar som passade oss trots att vi är begränsade av vårt djupgående. Vi fokuserade på att ankra i svajvikar och att ta dingen in till land. Vad som slagit oss är att det är inte alls lika mycket båt på Vänern som på västkusten, så vi hittade alltid bra ankringsplats.

Gästhamnar: Vi besökte inte många hamnar under dessa veckor men de vi gästade var mycket billiga om man jämför med västkusten. Billigast var det i Karlstad där vi betalade 190kr med el, Wi-Fi, vatten, toa/dusch samt tvättmaskin (inklusive tvättmedel!) och dagstidningar. Vi tror att kommunen ser båtfolket som en tillgång för staden generellt och därför tar förlust i hamnen för att vinna på något annat. Om det stämmer kan vi dock inte garantera.

Gästvänlighet: Generellt har vi bara mötts av trevliga och välkomnande människor. Det gäller i gästhamnar såväl som från annat båtfolk vi mött på vår semester. Vissa hamnar sticker ut lite extra i positiv bemärkelse vad gäller gästvänligheten. En eloge till dem.

Trängsel: Vi som kommer från västkusten förundras över hur lite båtar vi sett ute till sjöss eller i hamn. Med två undantag har vi alltid hittat den plats vi önskat i naturhamn eller gästhamn.

Datakommunikation: Att kunna surfa in på nyheter, väder, sociala medier eller ladda ned/ upp information från molnet blir vi mer och mer beroende av. Vi tycker att vi haft mycket dålig mottagning i de flesta svajvikar vi legat. Ett tips kan vara att undersöka om man kan ha en extra antenn till routern ombord och hoppas att det hjälper.

Proviantering: Detta är något att planera för. På västkusten är vi vana vid att lätt komma åt livsmedelsaffärer om man behöver fylla på förråden, men så är det inte i Vänern. Det är praktiskt taget enbart i centralorterna man hittar mataffärer. Eftersom det kunde bli många nätter i naturhamn, lärde vi oss allteftersom att bunkra mer än vanligt när tillfälle gavs.

Hur seglade vi under våra veckor?

Vi har haft Vänersborg som hemmahamn under några månader. Under denna tid har vi blivit mycket omhändertagna av Dick och Anne som ansvarar för hamnen. De lägger mycket kraft i att leverera bra service. En eloge till dem! Vänersborg är en överraskande trevlig småstad med fina grönområden nära Vänern eller längs kanalen mot Brinkebergs kulle lämpliga för promenader och cykelturer. Vi går inte ut och äter särskilt ofta, men Vänersborg har några restauranger och annan service att erbjuda.

Gästhamnen i Vänersborg

Vi lämnade Vänersborg för att segla upp till Köpmannehamn och gick därefter in i Dalslands kanal (www.dalslandskanal.se). Johan & Co vid Slussen i Köpmannebro skall ha en medalj för mycket trevligt bemötande. Eftersom vi har hög mast, fick de också öppna bron för E45 för att vi skulle komma vidare in i kanalen. Vi fortsatte sedan på vackra sjöar till Upperud som visade sig vara så långt vi kunde komma med vårt djupgående pga begränsningen i slusstrappan. Vi förtöjde vid Dalslands museibrygga där vi en förmiddag fick en privat guidning av Gudrun som bodde i ett vackert hus bredvid. Upperud har en rik historia med kopplingar till Napoleon, järnbruk och pappersbruk. Där går en vacker pilgrimsled man kan vandra och när vi gick där var det alldeles fullt med blåbär.  Dessutom är det inte mer än 3 km till Håverud med dess berömda akvedukt, ett ”måste att besöka” om man är nära.

Vi fortsatte sedan ut från kanalen, bjöds på fika av vänner med sommarhus på Långö innan vi därefter följde västra sidan utomskärs av Dalbosjön (del av Vänern) till en naturhamn som heter Vingens hamn. Här fanns det gästboj men vi låg för eget ankare och njöt. Troligtvis kan ostliga och sydliga vindar dra in här, men vi hade inga problem med det. Vi var inte iland på Trollön men vi har förstått att man borde besökt kvartsbrottet som drevs där under tidigt 1900-tal.

Kursen fortsatte följande dag norrut via Tösse skärgård med dess fina små öar. Vi var lite oroliga för vårt djupgående och då speciellt vid Eldön, väster om Sandön, där kortet visade att djupet är 1.90 vid normalvattenstånd. Allt gick bra trots att ekolodet visade 0.3 under köl. Tösse skärgård var väldigt fin och vi bestämde oss för att komma tillbaka hit i slutet på semestern. Se nedan.

Vi angjorde Åmål och fick en bra longsideplats anvisad av gästhamnskontoret. Vi brukar ringa innan vi kommer fram för att vara säkra på plats. Hamnen, som ligger i inloppet till den å som passerar igenom Åmål, är trevlig med fin hamnservice och tvättstuga. Åmål som vi normalt sett endast passerar med bil visade sig vara en trevlig liten stad. I hamnen finns restauranger, en park och den gamla stadsdelen med många äldre vackra hus. Normalt skulle det vara bluesfestival men pga coronapandemin var den inställd. Dock erbjöd restauranger underhållning med trubadurer vilket livade upp stämningen.

Våra vänner Hans och Christel mönstrade på för några dagars segling och vi kastade loss och gick österut mot Värmlandsnäs. Vi angjorde kusten vid Bärön och följde sedan den vackra inre leden söderut. Vi hade SV vind som var bra att segla i men vindriktningen gjorde att det blev lite problematiskt att söka svajvik för natten. Vi hamnade till slut vid viken innanför Dillsön. Inte optimalt så kapten hade svårt att sova på natten men det visade sig fungera bra. Något att tänka på om man seglar denna sträcka i SV vind är att det kan vara svårt att hitta natthamn.

Syd Västlig vind drar in på Dillsö

Dagen efter fortsatte vi söderut och vek sedan österut och passerade genom den fina leden vid Aspholmen innan vi återigen vek söderut ned mot Bösshamn på Lurön. Detta är en känd svajvik med flera bojar och bra utrymme. Det finns bra promenadleder på ön så Anna och Christel passade på att gå på upptäcktsfärd.

Vår resa gick härifrån norrut längs östra Värmlandsnäs. Här finns inte många öar utan det är snarare vikar man ligger i, om man vill stanna. Viktigt att tänka på är att de flesta ger dåligt skydd för ostliga vindar. Vi valde ett ställe som heter Mässviken ca 27M. Det är en stor lagun men lite krånglig att ta sig in i med en smal passage med ett djup på 2.3m. Vi visste att det skulle bli tight och fick också lite känning. I bassängen var det lugnt och stilla men det sägs vara svårt att ta sig iland då det nästan uteslutande är privat mark.

Karlstad blev vårt nästa stopp efter att vi rundat Hammarö i fin vind. Från början på inloppet är det ca 7M in till staden Karlstad men så väl värt besväret. Man passerar många fina öar och hus på vägen. Det finns en yttre hamn med privata platser som man kan utnyttja om de är grönmarkerade. Här bör man fylla vatten för den inre gästhamnens vattentryck är mycket dåligt. Enligt hamnkontoret kan man inte göra något åt detta utan stora investeringar.

Vi valde att fortsatta in genom vägbron som öppnas av inre hamnens gästhamnskontor. De var mycket flexibla och gästvänliga kring när den kunde öppnas. På vägen in till gästhamnen passerar man flera bostadshus som ligger alldeles vid kanalen. Väl framme lägger man till vid Y-bommar eller med mooringlinor. Hamnens närhet till Willy’s mataffär såväl som flera restauranger är uppskattat. Vill man söka sig lite längre bort finns ju centrum med dess utbud. Man skall inte heller glömma Sandgrund och Lars Lerins konstutställningar (www.sandgrund.org) En sak som slog oss är hur väl Karlstad utnyttjat kanaler och vattenleder för att erbjuda trevliga miljöer. Topp tycker vi👍

Vi kastade loss och seglade söderut mot Lindökroken utanför Mariestad. Med Vänernmått en ganska lång segling på ca 40M men vad gjorde det när vi hade fin segling? Väl framme vid Lindökroken kastade vi ankare i en stor svajvik där det låg flera båtar utan att det upplevdes trångt. Vi kan definitivt rekommendera denna svajvik. Det finns också bryggor (med bra djup) att utnyttja om man föredrar det. Många passar på att gå iland och se på solnedgången över Vänern. Vi såg den från vår ankarplats så vi var nöjda ändå 😉

Nästa stopp blev Mariestad där vi skulle skifta besättning. Hans och Christel lämnade och vår dotter Agnes med sambo Sebbe mönstrade på. Det är en ganska lång och tråkig led in till staden, men väl framme blir man positivt överraskad. Här ligger man longside vilket gör att det kanske kan vara trångt beroende på hur många båtar som finns i hamnen. Vi fick en bra plats tilldelad av hamnkontoret. I hamnen finns servicehus, restauranger och marknadsstånd. Det var inte så mycket rörelse när vi var där men det är säkert normalt mycket trevligt. Vi överraskades också av hur trevlig staden verkar vara med en blandning av nya och gamla hus samt ett levande centrum. Självklart lämnade vi inte Mariestad utan att ha ätit varsin god glass från Klings.

Vi gick för motor ut från Mariestad och satte segel så fort vi kunde och styrde mot Läckö och infarten mot Spiken. En fin segling över Kinneviken innan vi styrde in i den bitvis trånga leden i Ekens skärgård. Vi har legat flera gånger i Spiken så denna gång valde vi att svaja mellan Håholmen och Lilla Eken. Här ligger man tryggt och vackert så länge det inte är nordliga vindar. Många båtar gick ända in med fören mot olika öar om man föredrar det. Spiken (www.spiken.se) som vi tog dingen till är en liten pärla på många sätt och ett högst levande fiskeläge. Här finns en mysig gästhamn (vi har dock problem med tanke på längd och djup och blir rekommenderade att ligga vid bränslestationen). Det finns flera små härliga restauranger och fiskaffärer. Här promenerar många besökare längs den enda gatan. Vill man, finns det flera vandringsleder att välja bland. Vi promenerade till Läckö slott och fick en härlig tur på grusväg längs sädesfält och genom skogen.

Läckö slott är värt ett eget kapitel (www.lackoslott.se) och vi rekommenderar ett besök till detta pampiga slott. Att sedan avnjuta en mycket god och vällagad lunch på Naturum avslutar besöket på bästa vis. Nu var det dags för Agnes och Sebbe att lämna oss 😢.

Nästa stopp för oss skulle bli Karlstad igen där vår vän Lovisa skulle ansluta. Vi fick en härlig segling på 47M innan vi la till i den inre hamnen (beskriven ovan). Det var hög tid för oss att proviantera och efter en god natts sömn, styrde vi ut i östra Värmlandsskärgården. Här finns många fina platser att besöka. Med sydvästliga vindar sökte vi svajvikar åt norr. Det visade sig vara lite svårt. Vi provade på norra Timmerhamnen (finns boj) men vi valde vårt trygga ankare. Denna gång var det dock kört. Troligen stenbotten? Vi gick därför vidare till Östra Tormesholmen där vi räknande med att Skäppkastet skulle ge oss skydd mot väst och sydväst. Här fann vi en mysig liten svajvik där vi fick bra fäste. Andra båtar gick in mot berget så det är uppenbarligen djupt nog.

Nästa stopp några distans österut blev Krako som är en långsmal vik. Lite öppen mot SV då vinden blåser över den låga delen av ön. Trots drag är det en härlig plats att svaja på och den som föredrar att ligga med fören mot berg kan göra så (åtminstone motorbåtar). Söder om Krako finns Långö som sägs vara fin men vi besökte aldrig den ön. En viktig sak att beakta är att leden mellan Krako och Långö inte är djup så vi hade inte kunnat gå där. Lätt att missa i planeringen om man inte är hemma i vattnen.

Vi hade tänkt att nästa stopp skulle bli Kristinehamn men pga av vår storlek så var hamnkaptenen osäker om de kunde ta emot oss. Istället satte vi kursen västerut förbi Hammarö och in mot Skoghall och till Västra Söön. Det är Skoghall båtsällskaps klubbö och här finns bra djup, bryggor och bojar. Att stället är väldigt populärt i fint väder blev vi varse eftersom vi låg där i några dygn tillsammans med Johan och Malin som besökte oss. På land finns promenadstigar, blåbärsskog och går man till södra sidan av ön, öppnar sig hela Vänern. Kort sagt, en trevlig plats där vi blev liggande några nätter och så gjorde vi utflykter dagtid. En utflykt man kan göra är att ta dingen till Skoghalls gästhamn och äta på restaurangen Lillängshamnens fiskrökeri eller om man föredrar köpa med sig till båten. Vi åt en laxtallrik som kan rekommenderas. En annan uppskattad tur vi gjorde var med dingen. Vi rundade pappersbruket och körde in i den vassbevuxna smala kanalen som leder hela vägen till Karlstad där vi åt lunch. Resan tar lite tid på grund av fartbegränsningar men vi tyckte att det var en rolig utflykt i en för oss annorlunda miljö. Nästa gång ska vi också försöka besöka Mariebergsskogen (www.mariebergsskogen.se).

Vår segling tog nu sydvästig kurs till en naturhamn på Värmlandsnäs som heter Gaperhult/Bäckvik. Vi avlade en fin 23M sträcka innan vi angjorde hamnen. Det blåste ganska mycket byig vind västligt (5-11) vilket också märktes i hamnen och båten drev en hel del från sida till sida. Vinden till trots, gick det inga vågor. Här ligger också en boj för den som föredrar det. Natten blev gungig då nordlig vind drev in vågor i viken. Något att tänka på, men bra lerbotten gjorde att vi satt fast ordentligt.

Vi vaknade tidigt pga skvalp vilket ledde till att vi kastade loss och gick vidare söderut. Med en fin nordlig vind i ryggen seglade vi ned mot Lilla och Stora Klubben som är början på Lurö skärgård. Vi styrde västerut in mot den vackra leden förbi Aspholmen. Vi fortsatte förbi och vek norröver efter vi passerat Gunnarsholmen. Några M senare var vi framme i Millesvik skärgård. Vi hade bestämt oss för Flåviken som såg fin ut på kartan. Väl framme kastade vi vårt ankare en bit från de två SXK bojar som finns här. Vind från SV är inte optimalt men detta dygn skulle det vara lugnt. Vi fick ett par underbara dagar i stilla vatten och sol.

Efter relativt lång tid på svaj var det dags för proviantering och tvätt. Vi styrde därför mot Åmål. Vi valde den vackra leden i Milles skärgård och efter Bärö styrde vi västerut mot Åmål. Turen från Flåviken över Dalbosjön var ca 18M. Eftersom vi besökt Åmåls hamn tidigare, hade vi bra koll på var vi bör ligga – direkt innanför piren i hamninloppet. Det är en bra longsideplats en liten bit ifrån krogen och eventuellt stökigt liv. Efter många nätter på svaj var det faktiskt lite skönt att komma i hamn och en pizza till middag är ju aldrig fel. Generellt upplevde vi bra service i hamnen men något som stack ut lite extra att det erbjöds utkörning till hamnen när vi behövde gasol. Toppen!

Vi lämnade Åmål med full kyl och rentvättade kläder och gick söderut. Vårt mål med dagen var Tösse skärgård, en kort etapp ner till Björkön/Storön med siktet inställt på en av SXK-bojarna inne i vassen. Vid inloppet till Gullnäbben såg vi en motorseglare längre fram vända och styra tillbaka med fart dit vi också var på väg. Att köra race var aldrig något alternativ så vi kom strax efter, och då var förstås den sista bojen upptagen. Vi gjorde ett varv i den lilla bukten och blev positiva och bestämde oss att försöka komma tillbaka någon annan gång. Istället gick vi tillbaka ut i Vänern för att gå utomskärs söderut förbi Busken och vid Djupskärsgrund vek vi sydväst och till den smala leden in i Nässlebackaviken. Här snurrade vi lite för att undvika 1.8 djupet och la till slut i ankare och fick bra fäste. Hela 15.3M idag 😉. Vi blev kvar ett extra dygn pga blåst och regn.

Nationalparken Djurö öster om Lurö skärgård hade vi inte hunnit besöka ännu men hört så mycket positivt om. Vi valde därför att ta ostlig kurs mot Aspholmen och den fina leden genom skärgården och sedan vidare till viken Malbergshamn på Djurö. En segling på ca 27M Det låg redan ett antal båtar i den inre bassängen där såväl brygga som en SXK-boj finns så vi la oss istället utanför den bassängen. Eftersom prognosen gav lätta ostliga och sydliga vindar så var vår ankarplats också perfekt. Djurö har ett antal spännande naturstigar man kan promenera på. Även här växte mycket blåbär i trolsk skogsmiljö. Det sägs finnas ett 60-tal dovhjortar på ön. Vi såg bara en endaste hjort men det var också spännande. Från vår ankringsplats bjöds vi på en alldeles magisk solnedgång.

Nu närmar sig vår semestersegling slutet. Anna behövde tillbaka till jobbet medan Peter skulle segla några dagar till med sin kompis Bo. Vi löste det praktiska genom att möta Bo i Spiken. Dit blev det en skön och helt vindstilla tur över Vänersjön på ca 15M.

Tillsammans med Bo åt vi god fisk i Spiken varpå vi tog en ribbtur runt i Ekens skärgård innan Anna behövde lämna mot Vänersborg i Bos bil. För mig och Bo blev det istället att kasta loss och segla norrut via den södra delen av Lurö skärgård, norr om Djurö, Brommö och Torsö mot Sjötorp. En ganska lång tur på ca 30M.

I Sjötorp går man in för att påbörja (eller avsluta beroende på vilken riktning man går) sin resa på Göta kanal. Det finns en yttre gästhamn som inte ingår i kanalsystemet där vi la till. Vi fick lägga oss longside på grund av vår längd efter överenskommelse med hamnkapten. Det lilla samhället ligger vackert vid Vänern och bjuder på flera vackra hus och en stavkyrka värd att besöka. För övrigt är det mesta uppknutet till kanalen med café, cykeluthyrning och restauranger. Vi hyrde cyklar för en dag och cyklade längs kanalen, stannade till och fikade vid ett mysigt café i Lyrestad innan vi fortsatte till Norrkvarn. Vi fick oss en cykeltur på ca 1 mil innan vi vände tillbaka.

Nu återstod ett avslutande mål på vår segling – Dalbergså på Dalslandssidan. Det skulle bli en segling på 57M så vi gick upp tidigt vilket innebar att vi fick njuta av soluppgången på Vänern. Vi anlöpte den trånga infarten in i Dalbergså efter en härlig seglingsdag. Några hundra meter in i ån ligger bryggan där man förtöjer longside. Vi hamnade lite långt österut så vi hade mellan 0-0,3 under köl, men beslutade att ligga kvar eftersom vattendjupet inte borde ändra sig. I Dalbergså finns en ställplats och sommartid en liten butik men annars är det inte mycket annat förutom en fin liten promenadstig runt området.

Efter en natt kastade vi loss och fick köra loss oss från botten 😮 men det gick bra. Något att tänka på med båtdjup som vårt är att inte ligga för långt österut på bryggan. Semesterns allra sista segling mot Vänersborg gick smidigt i härligt väder och med skön musik i högtalarna i sittbrunnen. I Vänersborg fick vi tillbaka platsen som vi hade innan vår semestersegling. Under sommaren hade vi bestämt oss för att bli kvar i Vänersborg över vintern. Det förenklar logistiken mycket för Anna som ska ta sig till arbetet i Trollhättan.

Slutlig reflektion

Vi rekommenderar starkt flera att segla på Vänern under en semester. Vi har så många positiva erfarenheter efter denna sommar:

  • Förhållandevis stora ytor att segla på
  • Härliga naturhamnar i flera olika skärgårdar (påminner om ostkusten)
  • Trevliga hamnar med mycket gästvänlig personal
  • Billigt

Ha en fin segling !

Anna och Peter

S/Y Life@Sea

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.