Ensam i Dieppe
Ensamsegling är nog ingenting för mig om jag kan undvika. Efter att Lelle lämnade mig i söndags efter tre roliga veckor skulle jag få nytt besök av min gamla pluggarkompis Bo några dagar senare. Han skulle vara med ca en vecka och hjälpa mig segla mot Quistreham/Caen dit Anna kommer efter ett par veckor in i juni. Men tyvärr fick Bo förhinder i sista stund och resan avbokades. Tråkigt men sådant är livet, man måste vara beredd på att justera planer utifrån nya förutsättningar.
Jag kollade upp väderprognosen och såg att vinden skulle komma från väst under veckan så jag ställde in mig på att bli kvar i hamnen till på lördag. Jag hade en del på mitt göra lista med fixa på båten, tvätta kläder, fixa med www.Boatings.se osv så jag tänkte att den tiden kommer bli bra för det. Men det blev långtråkigt, så för att fördriva tiden gick jag stadspromenader, var i mataffärer för att lära mig vad olika mat heter på franska, använde duolingo språkappen för ytterligare språkträning i franska, tränade på mitt ”hemmagym”, gick på ett museum på det fina slottet från 1400-talet men målningar och elfenbenskonst är väl kanske inte riktigt min grej ;-).
Jag gjorde också mina försök att få ”kompisar” på bryggan. En liten rolig sak var att en tysk båt kände igen oss från att de hört oss bli uppropade av holländska kustbevakningen då de intervjuade oss. Dessutom låg två schweiziska båtar på bryggan som vi seglat om i Belgien när vi fick tillsägelse att det pågick militärövning på platsen vi seglade. Det är tydligt att man kommer se, möta och följa många båtar längs vägen.
För er som kanske kommer till Dieppe med båt kan jag ge ett gott omdöme om marinan och dess personal (trevliga och engelsktalande). Man ligger mycket väl skyddad och kan angöra hamnen oavsett tidvatten. Flytbryggor har både både ström och vatten. I servicehuset finns toa, dusch och tvätt osv. Runt hamnen finns många restauranger och barer. På gågatorna i närområdet finns mycket för den som söker kultur eller shopping inkl. mataffärer. På lördagar görs gågatorna om till en stor marknad med allt möjligt från leksaker, kläder, mat etc.
Mot Fecamp. Lördag 28/5 var dagen då flera oss på gästbryggan bestämde vi skulle lämna och följa med vinden efter att haft motvind många dagar. Eftersom jag var ensam på båten valde jag att ta följe med de två schweiziska ”buddy boats” som lämnade 07.30. När jag lämnade Dieppe låg det på bra med vågor vid inloppet så man fick trycka sig igenom vågorna med kraft och med 110hp var det inga problem även att båten slog i sjön. Att gå med buddy boats är en trygghet att veta man kan få hjälp om något händer. I mitt fall mht bytet av propelleraxeltätning som inte var testad till sjöss kändes det extra bra. Nu blev det inga problem som tur vad. Seglingen mot Fecamp gick bra och mesta tiden lyssnade jag på ljudbok eller använde appen duolingo för att lära mig några ord på franska. Måste ju imponera på Anna . Jag kom fram till Fecamp kl. 14 så god marginal mht tidvatten, som här är viktigt, och kunde därför smidigt köra in i inloppet. Väl inne fanns god plats för att fendra och förbereda tilläggningen. Eftersom vännerna på buddy boats hade lagt till sina båtar hjälpte de mig vid tilläggning längst ut på nocken på gästbrygga C. Maritimt är det helt ok, hamnen är skyddad och bryggan har både vatten, ström samt ett servicehus som har det man behöver för övrigt.
Men det är själva destinationen som gör upplevelsen. Fecamp visade sig var en fin ort på ca 20 000 innevånare. Ursprungligen ett fiskesamhälle men nu mer och mer byggt på turism. Jag upplevde inte lika trevliga gågator men mycket annat. Det är värt att stoppa till här för det finns både kultur, restauranger, utsiktsplatser och en fin esplanad längs den långa stenstranden där många samlas för att äta eller dricka men också njuta av havet.
På söndagen blev jag därför en riktig turist och gjorde en liten kulturresa i stan. Jag cyklade på de minsta gatorna för att se den typiskt franska bebyggelsen med sina fina gamla stenhus, när jag hittade en katolsk kyrka (St Stephen’s Church of Fecamp), stor som en katedral blev jag lite nyfiken Jag gick in och förutom en vacker kyrka satt det en kvinna vid orgeln och spelade vacker musik – riktigt mäktigt i den jättestora kyrkan.
Jag hade också fått tips om Le Palais Bénédictine som idag är ett museum men också tillverkar den kända likör Bénédictine DOM (finns på Systembolaget). Jag gick med på en rundtur där man fick en historieberättelse om munkarna på 1500 talet som kom på elixiret som blev till likören och mot slutet fick vi provsmaka deras likörutbud .
Senare på eftermiddagen var det dags för motion, jag tog mig upp till toppen (110m) på Cape Fagnet som är en utsiktsplats och f.d. militär radarutpost. Det blev att cykla och gå den slingriga serpentinvägen upp till toppen men det var det värt mht den magiska utsikt över havet, kalkstensklipporna såväl som över stan.
Kort sagt en bra dag!
Mot Le havre. Vännerna på Buddy boats rekommenderade mig att välja Le Havre framför Caen och Quistreham. I Le Havre, som är en storstad, har förstås mer utbud som kan göra de två veckorna jag nu skall vänta in Anna trevligt och dessutom är det en bra logistisk knutpunkt dit Anna kan ta sig lätt. Ok tänkte jag varför inte testa.
Vi lämnade den 30/5 i fint väder vid 11-tiden då nivån på tidvatten i hamnen var ok samt att vi planerade för lite motström initialt som skulle vända till medström efter tryggt en timme. Vinden var svag så på nytt blev det motorgång. Vi passerade längs de höga kalkklipporna som stupar ned i vattnet men som övergick mer i trädbevuxna sluttningar närmare Le Harve. Inloppet är mycket trafikerat av kommersiella fartyg som vi fick hålla koll på men eftersom vi kom från norr och gästhamnen ligger på norrsidan och var det lätt att passera in till hamnen. I hamnen fick jag inte bara hjälp av mina buddy boats utan även den tyska familjen i båten La Digue. Vilken service man får när man är ensam.
Nu blir jag troligtvis här några veckor men mer om det senare.
Life @ Sea 