EP 6 Brest-La Rochelle (220706-18)

Brest. Även om gästhamnen Port du Château i Brest var full, hänvisade hamnkontoret oss till en rödmarkering långsides den långa piren vilket vi förstås var nöjda med och S/Y Ultima fick lägga sig utanpå oss. Vi tycker nog att det var konstigt att hamnkontoret sa att det var fullt för det fanns gott om plats. Vi betalade ca 44€ per natt. Servicebyggnaderna var inte i toppklass men hamnkontoret däremot var väldigt fint! Intill kontoret hittar man också olika typer av enklare barer/restauranger.
Brest är en storstad med ca 140.000 invånare och har mycket militärmarina aktiviteter som tydligen går långt tillbaka i tiden, inte minst vid världskrigen. Detta märks tydligt intill gästhamnen där militärfartyg av olika storlek ligger förtöjda men också på alla bunkrar, militäranläggningar mm.
Brest centrum ligger nära gästhamnen och man åker lätt dit med buss ca 3 stopp bort. Här hittar man allt man kan förvänta sig, inte minst ligger en mycket stor mataffär Leclerc och ännu längre bort vid Porte de Gouesnou finns en gigantiskt stor mataffär och enligt Anna den största hon någonsin varit i. I Brest passade vi på att köpa Orange kontantkort för att se om det hjälper för att få kontakt med omvärlden. Generellt har vi märkt att vi har haft mycket dålig mobilkontakt (tel/data) sedan vi kom tillbaka till Frankrike.
Peter spenderade en del tid på underhåll på båten. En sprint till kicken hade släppt så kicken lossade från bommen men satt förstås fast vid masten, så det var ingen fara. Som tur var hade vi reservsprint och löste det hela enkelt (bra med mycket reservdelar).
Den största anledningen till att vi gick till Brest heter Helena och är Annas barndomsvän. I 45 år har de känt varandra och för 40 år sedan var de au-pair-flickor i Mennecy tillsammans. Helena är briljant i matematik men Anna kan inte få ihop siffrorna här… Under de dagar vi legat i Brest har Anna umgåtts så mycket som möjligt med Helena och tillsammans har de fixat och donat med både det ena och det andra i Helenas hus. Vid ett par tillfällen har vi alla ätit tillsammans och sejouren i Brest avslutades med galetter på Crêperie Moderne. Därefter vinkade vi av Helena som tog buss 2 hem och vi gick över gatan och tog 5:an ner till hamnen.

Mot svajvik utanför Morgat Vi kastade loss i växlande molnighet vid ca 10 på förmiddagen och hade hoppats på fin nordlig vind men det visade sig vara mer eller mindre bleke. Motorgång igen 😦 Vi fick lite vind under en kort period men sedan i viken upp mot Morgat blev det motvind, så motorn fick jobba. I Morgat fick vi inte kontakt med hamnen för att kolla om begränsningarna på längd och vikt fortsatt gällde. Vi gick därför en liten bit till mot Pointe de Treboule där vi ankrade i lä för vinden och med en fantastisk bergsformation och stenstrand framför oss. Med rätt tidvatten kan man utforska området genom att ta dingen in i olika hålrum i berget. På vägen mot ankringsplatsen hade Anna blivit lite hostig och tappat rösten. Eftersom covid börjat sprida sig igen tog Anna ett snabbtest vilket som tur var visade negativt, vilket är positivt. För säkerhets skull höll vi oss ändå i vår båt för att inte smitta Stefan och Elisabeth.

Mot Bénodet. Vi kastade loss och satte kurs mot Pointe du Raz där det också är ett strömrace som man bör planera för att inte komma till vid fel tidpunkt. Vår plan var att komma dit kl 11.30 då strömmen vänder och vi var där ungefär vid den tiden så passagen gick bra och vi fick sedan medström på 2-3 knop. Toppen helt enkelt! Vi spirade genuan och hade en härlig segling på ca 20 distans innan vi vek babord och rundade Pointe de Penmarc’h. Eftersom vi seglade lite fortare än Ultima väntade vi in dem genom att hala seglen och styra sakta mot Bénodet. Vid inloppet och floden Odet möttes vi av badstränder och vackra hus och många bojar när vi sakta gick mot Sainte-Marine som vi bestämt skulle bli vår förtöjningsplats.
Sainte-Marine ligger på västra sidan av floden och är inte en så stor hamn som Bénodet som ligger på andra sidan. Vi fick en bra långsides plats och god hjälp av hamnpersonalen men priset 49€ avskräcker och boj var tyvärr inget alternativ på grund av vår båtstorlek. Sainte-Marine är en mysig by med restauranger vid floden, enda nackdelen är nog att det inte finns kvällssol till skillnad från Bénodet på andra sidan. Men det går en liten färja varje halvtimme över floden så det är inget problem om man vill ta sig över. En eftermiddag sjösatte vi i Sharky (dingen) för att köra över men hittade ingen plats att lägga till så efter att Anna, Stefan och Elisabeth blivit avsläppta åkte Peter tillbaka över och tog färjan istället. Vi fick en trevlig eftermiddag och flanerade runt längs promenaden längs stränder och restauranger. På kvällen var det fullt på restaurangerna i vår hamn så vi köpte hämtpizza tillsammans med Stefan och Elisabeth och åt i sittbrunnen. Samtidigt passade vi på att planera nästa steg. Anna och jag behöver nu också fundera på hur vi skall segla över Biscayabukten i slutet av månaden så vi måste börja prioritera ställen att besöka.

Mot Lorient ( Sainte-Cathérine) Vi lämnade vid 10-tiden med klarblå himmel och satte kurs mot Lorient. Tyvärr var det bara par sekundmeter så det blev motorgång hela vägen ca 25 distans men som bonus fick vi se några delfiner bredvid båten. Eftersom vädret var fantastiskt satt Anna och jag på fördäck och njöt en stund. Framme vid Lorient hade vi hoppats på möjlighet att svajankra men de platser som vi såg på Navily kändes inte ok så det slutade med att vi la till i hamnen Sainte-Cathérine. På vägen mot hamnen blev vi omkörda av en stor trimaran Gitana 17 som är 32 m lång och 23 m bred (! ) och som precis hade vunnit ett race. Den såg ut som ett stort djur som närmade sig för att käka upp en! I hamnen möttes vi av hamnpersonal som missförstod oss då vi bad om att ligga vid boj men dom visade ändå in oss till en bryggplats. Det visade sig att prisskillnaden per natt är ca 10€ och vi betalade 48€ vid bryggan. Vi använde inte servicehuset så vi kan inte kommentera det. Under eftermiddagen och kvällen var det raveparty en bit bort på land och vi befarade att det skulle hålla på hela natten, men som tur var slutade det redan vid 23-tiden. Vi fick ett antal timmar med dunkadunka och utsikt mot stora silos; lite av ett bottennapp, faktiskt.

Mot ”innanhavet” Golfe du Morbihan. En ny fantastiskt solig dag men med svaga vindar. Vi satte kurs öster om Belle-Ile och när vinden ökade till 7-8 ms fick vi den bästa seglingen på länge med 8 knop +/- ⛵️👍. Vi styrde upp vid fyren La Teigneuse och tog kurs mot inloppet vid Pointe de Port – naval. Här fick vi uppleva riktigt kraftig ström som vi inte var beredda på, men eftersom vi hade strömmen med oss gick det bra att susa fram mellan öarna. Anna hade hittat en ö (Ile-aux-Moines) som verkade bra att ankra vid och efter att snurrat lite för att hitta en bra ankringsplats hittade vi en bra plats på ostsidan. Vi njöt av en skön seneftermiddag och Anna tog sitt premiärdopp för iår i 19 graders vatten. Vi fick påhälsning av Axelssons som kröp fram i en liten segelbåt. De bodde på ön sedan 20 år och blev mycket förvånade över att se svenska båtar så de ville säga hej. De sa att vi var de första svenska båtarna de sett i området på 10 år. Dessförinnan hade de bara sett en. Vi fick vägbeskrivning hem till dem och var välkomna att hälsa på. På kvällen sjösatte vi Sharky och åkte över till Stefan och Elisabeth på Ultima för en drink och lite kvällssnack.
Dag 2 släppte jag av Anna vid en stenpir och vi bestämde att vi skulle mötas lite senare på norra delen vid byn (le bourg). Ni som känner Anna, vet att hon behöver egentid och rastas ibland. Hon ville promenera av sig längs kuststigen som visade sig bjuda på vidunderliga miljöer och vacker utsikt. Det tog inte lång tid förrän Anna förstod varför Axelssons flyttat hit. Ön är ett litet paradis på jorden! Jag passade på att göra lite underhåll på båten. Vid lunch hämtade jag Stefan och Elisabeth och åkte upp till le bourg för att möta Anna och strosa runt. Först visste vi inte var vi skulle förtöja Sharky med efter att Anna frågat på hamnkontoret fick vi besked att lägga till vid en grön boj och så kommer hamnpersonalen ut och hämtar (servicen kostade 6€). Gästhamnen bestod av några flytbryggor utan koppling till land men med el och vatten (?) och om ville man komma till hamnen blev man hämtad av personalen. Hamnen var en så’n där typisk sommarhamn med många människor i rörelse, flera restauranger och barer och tilläggsplats för turistfärjor. I värmen kylde vi ned oss med en kall öl innan vi gick upp i den otroligt charmiga byn med smala slingriga gränder, fina stenhus, restauranger och ett litet torg. Vi besökte också kyrkan där Anna hunnit delta i en mässa innan vi andra anslöt. Cyklande poliser var ett charmigt inslag.
Hela inlandshavet Golfe du Morbihan påminner faktiskt en hel del om inre skärgårdar i Sverige och det finns ca 60 olika öar i området så här kan man spendera mycket tid i fin miljö.

Mot Ile-d’Houat. Vi hade fått tipset av hamnkontoret att inte lämna vår ankarplats senare än kl 10 eftersom det blir allt starkare ström fram till lunch. Sagt och gjort vi hissade ankaret och gick med motor mot utloppet från inlandshavet. Ström var det såg vi men blev ändå förvånade att båten gjorde drygt 14 knop mellan några öar. Häftig känsla är det med dessa strömmar när man känner att man har kontroll. Väl ute på havet, fick vi en fin segling mot vårt nya mål ön Houat. Eftersom det var lite vind från öster gick vi runt ön och fick lä. Ganska många båtar låg redan i viken, vissa badbåtar över dagen och andra låg för natten, men vi fick ändå gott om plats. Ön som har ca 230 invånare är bara 5 km lång och har skarp bergssida mot väster. Här och var är det som skivor utskurna ur berget med fina sandstränder. Vi ankrade precis utanför en sådan strand som snabbt fylldes med folk från båtarna. Med Sharky åkte vi runt och fotograferade och hade det skönt. Anna passade på att bada i det nu 18-gradiga vattnet innan det blev kväll.
Dag 2 hade Anna och jag funderat på förutsättningarna för den närmsta veckan och sett att vindarna skulle vrida runt och vi få rak motvind. Vår plan blev därför att komma fram till La Rochelle innan vindvridningen. Vi förslog för Stefan och Elisabeth att lämna Houat efter lunch och börja gå österut ca 30 distans och därmed få bättre förutsättningar att nå La Rochelle i tid. De var med på detta så vi passade på att ta en promenad på ön på förmiddagen. Vissa besvär hade vi att ta oss upp på bergskanten från stranden men väl där fick vi en skön (galet varm) promenad till öns by och tillbaka.

Mot Saint-Gilles-Croix-de-Vie. Eftersom det var nationaldag ville vi försäkra oss om plats och när man kunde komma in i hamnen mht lågvatten, så Anna hade ringt och kollat innan vi kom fram. Efter mycket motorgång och lite segling nådde vi fram till inloppet. Vid inloppet var det många båtar i rörelse så vi fick vara snabba med att ta ned storen och inte minst hålla koll på jollar som övningsseglade runt oss. Inloppet till gästhamnen är ganska långt och med en hel del ström så vi fick vara på vår vakt. Som brukligt är möttes vi av en trevlig hamntjej som visade oss längst in i hamnen till gästponton nr 8 där vi la oss långsides med Ultima utanför oss. Eftersom det är tidvatten i hamnen så fick vi tydliga order att hålla oss inom de gröna bojarna när vi skulle svänga upp vid gästbryggan. Senare på kvällen fick vi förklaringen för vid lågvatten försvann allt vatten på ena sidan bryggan medan det på andra sidan var muddrat en ränna till de gröna bojarna och därefter blev det tomt på vatten igen. För vår del var det inga problem för rännan gjorde att vi hade 0.5m under köl. En annan viktig sak att tänka på är att det med tidvattnet också kommer ganska kraftig ström på upp till 6 knop så springtampar är ett måste. Servicenivån var helt ok, trevlig och hjälpsam personal, nära till servicehuset och för den som behöver hjälp med båten finns det ett varv intill gästbryggan. Priset för en natt var 50€ .
Saint-Gilles-Croix-de-Vie är en fiske- och turiststad med ca 8 tusen invånare så här finns det mesta man behöver av affärer och restauranger etc. Vi utforskade tyvärr inte stan så vi kan inte bedöma mysfaktorn. Men eftersom det var nationaldagsfirande när vi var där så tog vi en gemensam kvällspromenad i kvarteren runt gästhamnen för att uppleva stämningen bland mycket glada fransoser i rörelse, välfyllda barer och restauranger, uppträdande och tivoli. Allt avslutades senare på kvällen med ett mäktigt fyrverkeri.

Mot Les Sables-d’Olonne. Vi lämnade bryggan vid 15-tiden för att matcha tidvatten och strömmar. Vi fick en härlig segling sydost och vi passade på att ha ett trevligt samtal med min gamla barndomskompis Edgar Bjerkerud som vi kommer träffa i Portugal där de har köpt lägenhet. Det ska bli riktigt kul att träffas för det var länge sedan vi sågs. Efter att ha girat mer ost vid fyren Les Barges styrde vi upp mot hamninloppet.
Les Sables-D’Olonne är en stor stad känd för långa badstränder och restauranger och är ett omtyckt turistmål. Här är även start och målgång för kappseglingstävlingen Vendée Globe. En extrem ensamsegling jorden runt bon-stop utan någon assistans. Vi ville dock inte gå in i hamn och hade läst att man fick ligga på svaj på styrbord sida om inloppet till hamnen. Här blev vi konfunderade för det ligger bojar i olika färger och vi fattar inte alltid logiken. Vi gick därför fram till en seglare som låg förankrad fick veta att det var ok att ankra för natten i området. Sagt och gjort och vi fick en riktigt härlig sommarkväll. På stranden framför oss längs esplanaden var det ett pärlband av restauranger och vi hörde skön musik på avstånd.
På morgonen ca kl 07 hände något konstigt; vi hörde att gnisslet från ankaret blev annorlunda och det lät mer från gummiskyddet så jag tittade upp och blev jätteförvånad när jag såg en ung kille på 16-17 år stå på fördäck i kalsonger. Han hade klättrat upp på kättingen, var trött och frusen och hade simmat diagonalt från andra sidan inloppet och frågade vilken väg som var kortast in till stranden. Han fick en handduk och vilade en stund i cockpit innan han dök i och fortsatte. Jag var tveksam till att han skulle fortsätta simma för det var långt in till stranden men han försäkrade mig om att han var en god simmare. Jag blev sittande och kunde med kikare se att han till slut kom i land. Fortfarande förstår jag inte hur han tänkte och varför… var det en tjuv… nä det tror jag inte vid den tiden på dygnet. Vi kommer aldrig få veta eller förstå varför han var ute och simmade den morgonen.

Mot Saint Martin på ön Ile de Ré. Nu närmar vi oss etappmålet La Rochelle men tänker först göra ett stopp på Ile de Ré. Vinden har ökat till ca 10 ms från öster när vi tar upp ankaret och styr upp mot den varma vinden. Vi hade för första gången möjlighet att prova vår nya fock i bra vind och hade en hel del strul inledningsvis med att ta reda på var skotpunkten bäst passade, men till slut fick vi ordning på det. Att ha ett segel som inte rullas in utan sitter på pistolhakar är mer struligt än vad jag trodde när vi köpte det. Vi fick iallafall till en skön segling mot Ile de Ré.
För att angöra hamnen måste man passa in tidvatten för endast då är slussen i hamnen öppen. Vi kom fram då de nyss öppnat slussen och när vi ropade upp hamnen så bad de oss vänta ett tag så båtar först kunde lämna hamnen och den smala kanalen. En stund senare kunde vi sakta glida in i kanalen och vidare till den inre hamnen där vi backade in till en bra plats. Servicebyggnaden har mer att önska men personalen är hjälpsam. Priset på 61.50 avskräcker dock.
Saint Martin är huvudorten på ön Ile de Ré och runt hela Saint Martin går en gammal militärmur sedan 1600-talet då Saint Martin var en militäranläggning och är nu med på UNESCOs världsarvslista. Själva centrum är supercharmigt med många uteserveringar, barer och glasstånd runt hamnområdet som fylls på kvällarna av flanerande turister. Bebyggelsen är så där charmigt gammal med fönsterluckor målade i blågröna nyanser. Sent en kväll, då det inte var så galet varmt längre, gick vi en promenad och fascinerades över den mycket annorlunda miljön och stämningen. Inte ens en svensklärare tycks hitta rätt ord för att beskriva stället! Ibland nyper vi oss faktiskt i armen!
Eftersom hela ön är vacker, och den mest populära på hela kusten sägs det, bestämde vi oss för att upptäcka lite mer utanför själva centrum och hyrde cyklar. Vi valde elcyklar eftersom temperaturen skulle stiga till 35 grader och med brännande sol tänkte vi att det kunde vara bra att få lite hjälp i trampandet. En bra premiär för elcykel. Vi cyklade längs kusten mot Loix och passerade ostronodlingar, restauranger, saltbassänger och vinfält innan vi kom in i byn Loix. Det var en annorlunda by med låga vita byggnader, ett litet centrum med marknadsplats och några få restauranger. Utanför den lilla kyrkan var grusplanen där det senare på kvällen skulle bli tävling i pétanque (eller boule). Vi fick en välförtjänt vila med skink-och ostbaguetter och vatten på en parkbänk i skuggan innan vi cyklade tillbaka.

Mot La Rochelle och vårt etappmål där vi skall göra underhåll på båten och storhandling och inte minst planera vår nästa etapp över Biscaya och vilken hamn vi skall angöra på sydsidan. Eftersom vi behövde lämna Saint Martin kl 10 och det var inte långt till La Rochelle där vi skulle komma in i bassängen först kl 19.30 innebar det att vi fick svajvänta mitt emot La Rochelle på Ile de Ré sidan. En fin sandstrand och många båtar låg för ankare kanske för att just idag varnade man för temperaturer upp mot 39 grader och dessutom nästintill ingen vind dvs gööör varmt. Anna badade från båten och läste sin bok medan jag låg utslagen med trolig matförgiftning. Inne i La Rochelle la vi till i den inre hamnen Bassin Exterieur med fin service från hamnpersonalen.