EP 7 La Rochelle – Biscaya och spanska städer (20220722-20220731)

Vid ankomst till La Rochelle var jag inte särskilt pigg pga magsjukan så jag var inte konversabel med hamnkillen som så välkomnande mötte oss, så Anna fick ta den sociala biten. Vi fick ligga i den centrala hamnbassängen som heter Bassin des Chalutiers men det fanns flera bassänger anpassade efter båtarnas storlek. Vi fick god hjälp vid angöringen. Hamnen erbjöd för 56€ ett enklare servicehus men man fick betala extra för varmvatten i duschen. Tvättade gjorde vi på en allmän tvätteria.

Det visade sig att även Anna smittats, så hon blev också sängliggandes något dygn efter mig. Trots att vi blev fast i båten några dagar kunde vi uppskatta La Rochelle med dess små gator och gränder fulla av uteserveringar, gatumusiker, dansare och underhållare. Vi hittade också en innergård inramad av graffiti där det erbjöds salsadans på ena sidan och basket på den andra – fräckt! La Rochelle är förstås också ett båtmecka, fritidshamnarna klarar över 5000 båtar och runt hamnområdet hittar man många båtaffärer, varv etc. Jag passade på att köpa lite reservdelar till båten (rengöring och filter till watermakern samt en kyl- och frystätningslist).

Vi sa hejdå till våra seglarvänner Elisabeth och Stefan på Ultima som vi seglat ihop med några veckor. De skulle avbryta sin segling och hitta vinterhamn nu.

Vi ägnade en hel del tid åt att planera seglingen över den beryktade Biscayabukten. Självklart ville vi ha de bästa väderförhållanden men vi behövde också ta hänsyn till tiden då man kan lämna gästhamnsbassängen (går bara vid tillräckligt högt tidvatten då de öppnar en bro). Vi kom fram till att det bästa vore att lämna 22/7 kl 23.45 och först gå till en yttre bassäng där vi behövde fylla diesel och passa på att sova några timmar för att sedan lämna kl 05.00. Planen var att hellre gå med mindre vind för att göra överfarten så behaglig som möjligt även om det innebär lite längre tid alternativt motorgång. Vi möttes av en del dyningar under första delen av seglingen men det lugnade ned sig. På kvällen ökade vinden så vi fick en fin segling fram till midnatt då vinden dog ut och det fick bli motorgång. Och en del dyning…

Vad gör vi under en 30 timmars översegling förutom att hålla koll på kurs, fart och segel, kan man kanske undra? Vi vilar för att vara pigga under nattseglingen, vi läser eller lyssnar på nedladddade P1 sommar, vi äter, vi gör en död-mans-räkningsnotering en gång i timmen och jag passade på att raka av håret. Vi fick besök av ett gäng delfiner och då blev det filmtajm. De är så fina och man blir riktigt upprymd av att se dem. Därutöver kan alltid något hända som t ex när Anna säger ”vad är det för ljud från autopiloten? ” Det var ett hårt knackade ljud så det blev för mig att hoppa ned till autopiloten där det visade sig att en kulled, som sitter mellan kvadranten och kolven på hydralpumpen, nästan hade skruvat upp sig från kolven och nu glappade. Det löste vi enkelt och tänkte att det var skönt att det inte hände mitt i natten.

Efter nästan 30 timmar och vi närmade oss land på förmiddagen, upptäckte vi de mäktiga bergsformationerna av Pyrenéerna. Vi hade bestämt att ta sikte på bukten Baie du Figuier som utgör gränsen mellan Frankrike och Spanien och där man kan välja fransk eller spansk marina. Vi valde att välja EKP Marina vid byn Hondarribia på den spanska sidan, vi ropade på VHF men fick inget svar så vi chansade och, väl inne i hamnen, fick vi en ändå en bra plats med hjälp av några andra hamngäster. Priset var det högsta hittills 68€ och inte erbjöds mer service än på andra ställen. Det finns båtbutiker och varv i hamnen om man behöver något, vilket förstås är bra. Dessutom är det nära till några restauranger och badstränder, men vill man uppleva en äkta baskisk mindre stad (ca 15.000 invånare) ska man välja den fina strandpromenaden in mot centrum. Här hittar man ett charmigt och högst levande centrum. Ännu lite längre bort ligger den gamla stadsdelen med medeltida arv och här kan man inte bli annat än hänförd.

I hamnen träffade vi ett trevligt franskt par (Cathy och Bruno) som hade sin båt i marinan. Vi fick så bra kontakt och vi fick massor av tips på platser att besöka i Spanien och Portugal. Dessutom är Bruno (enligt hans fru) en supertekniker och han ville gärna hjälpa mig med att kolla problemen med gnissel i rattstyrningen.

Eftersom vi snart skulle träffa våra franska vänner Sylviane och Michel uppe i Pyrenéerna, bestämde vi oss för att låta båten ligga i Hondarribia under den veckan. Men innan dess skulle vi passa på att under några dagar utforska närområdet.

20220727 Mot Pasajes. En kort sträcka på 7 distans i strålande väder från Hondarribia där vi följde den höga kustlinjen och dess bergsformationer. Vi hade hört mycket om det spektakulära inloppet mot byn där de höga bergen, vissa med hål som i en schweizerost, omsluter öppningen som leder in till fiskebyn. De fina husen ligger primärt på babord sida i området San Juan. Pasajes är en stad på ca 15.000 invånare med en lång historia som varvsstad och fiskehamn. Inte minst är staden känd för byggnation av valfångstfartyg och i Albaolamuséet kan man ta del av detta.

I San Juan finns lilla gästhamnen med några få gästplatser och vi fick en långsidesplats på nocken till priset av 50€. Här finns varken toaletter eller dusch men en mycket trevlig och pratsam ung hamnvärd som också drev den lokala båtbutiken. Vi fick tipset att man kan ringa honom och förboka plats om man önskar det. Han berättade att det just idag var sardinens dag 🤪 så på kvällen fick vi uppleva en festival med grillade sardiner, ölstånd, musik och dans. Det är ändå häftigt att vi får möjligheten att uppleva så mycket. Om man fortsätter genom byn kan man promenera på en vacker led längs vattnet ut mot inloppet.

Här mötte vi ett holländskt par som också har kastat loss från vardagen och är ute på långsegling. Vi träffade dem i Hondarribia och de la sig långsides utanpå vår båt.

20220728-30 Mot San Sebastián min födelsedag och nästa hopp på kanske 5 distans. Det var ingen vind så vi tuffade med motor till inloppet till den stora bukten vid San Sebastian och väl där ropade vi upp hamnen och fick hjälp med att lägga oss på en boj till priset av 48€. När man ligger vid bojen har man den fantastiska stranden La Concha framför sig och på sidorna bergskullar t.ex Monte Urgull med kristusstatyn så man ligger vackert omsluten. Eftersom gästhamnen har få platser och inga för större båtar, ligger man på boj och får då utnyttja all service på båtklubben. Man kan således äta och dricka på deras privata klubbrestaurang och dessutom erbjuder de transport till och från bojen 24 timmar om dygnet. Man skall dock vara beredd på att dyningarna gör att båten gungar från sida till sida vilket kan bli stökigt. Dessutom förstod vi på en dansk båt att, om man väljer att ligga på eget ankare, så finns det ingenstans att lägga till med dingen om man vill komma iland!!

Efter att vi ropat upp båtklubben och blivit skjutsade till land spenderade vi flera timmar med att ströva runt i Parte Vieja (gamla stan) med dess gamla hus, gränder, restauranger, butiker och kyrkor (en var från 1100 talet!!) och ett besök på muséet. Självklart måste man prova pintxos på en av alla restauranger när man är här, dessa små maträtter är som små konstverk och fantastiskt goda. Har man en stabilare budget än vi, finns riktiga gourmetrestauranger i sta’n för i San Sebastián är det tätt mellan Michelinrestaurangerna. San Sebastián är för övrigt en stor stad med nästan 200.000 innevånare så det är mycket folk, breda gator, shoppingcenter etc vilket kanske inte riktigt är vad vi söker men det är kul ändå att vara här och känna pulsen.

Vi fick också besök av några danska seglare (Lisbet och Stig på Listig) som kom i gummibåt från deras båt som låg för ankare en bit bort. En ny trevlig bekantskap och eftersom de har samma kurs som vi, hoppas vi kunna möta dem flera gånger på vår resa.

Nu blir det att segla tillbaka till Hondarribia där båten skall ligga medan vi gör en utflykt till Pyrenéerna. Mer om detta i nästa EP.